En hyllning till Anders Sundström på DN

Jag börjar med att säga att jag inte har jobbat länge på DN Sthlm. Två perioder har jag varit där som vikarierande reporter. Det är längesedan och mina erfarenheter säger förmodligen ingenting om hur det är där nu. Under den första perioden var Anders Frelin min chef (numera frilansande arkitekt och journalist), under den andra var Maria Hedlund chef (numera projektledare för SVT Forum). Under båda perioderna var jag kollega med Anders Sundström. Och härmed är vi inne på dagens ämne. Jag såg en tweet av Mats J Larsson på DN om att Sundström avtackades och det fick mig att börja tänka på vad han betytt för mig. Det är en hel del faktiskt, trots att vi inte jobbat särskilt mycket ihop. Vissa gör större intryck än andra. 
För det första: Han har varit Stockholmsreportern med stort S. 
Som ung drömde jag aldrig om att bli journalist och hade därför heller inga hjältar i skrået. Men sedan jag kommit in i yrket och med tiden etablerat mig som en journalist med bevakningsområde Stockholm så har det varit oundvikligt att inte förhålla sig till Anders Sundström. Med tiden har respekten för honom bara ökat. Han är den typen av journalist som sällan får den uppmärksamhet den förtjänar. Reportrar som kanske inte vinner fina priser, som inte är de största stilisterna men som levererar varje dag. År ut och år in. Som kan hitta nyheter i torra kommunala papper, som vet vilka lokalpolitiker som tycker vad och som på kort tid kan yxa ihop en habil nyhetsartikel om vilket knapphändigt tjänsteutlåtande som helst. Det är ett jävla harvande. Och i min värld har Anders Sundström harvat på som få.
På senare år har jag haft äran att stöta ihop med honom på presskonferenser, framförallt sådana på tema trafik, stadsbyggnad eller politik. Klassiska Stockholmsämnen alltså. Han har alltid varit lika bullrig och kärv som gladlynt. Han hörs om en säger. Mitt första intryck av honom var just det. Att han lät så förbannat. När han gjorde telefonintervjuer så dundrade det runtomkring honom. Det var väldigt lärorikt att höra honom göra telefonintervjuer på det där sättet. Höra honom ställa frågor, skratta högt och kasta in någon provocerande grej här och där. 
Det där har bidragit till att jag idag vet att:
1. Det spelar ingen roll om dina kolleger hör när du gör telefonintervjuer. Eller rättare sagt, det är bra om ni hör varandra för man kan lära sig av varandra. 
2. Om du är trevlig och tydlig kan du ställa vilka frågor som helst till vem som helst. 

En av de senaste gångerna jag träffade Anders var på invigningen av AMF:s nya citykvarter Urban Escape. Det var en långsam tillställning och vi hann prata en hel del. Vi pratade till exempel om olika mediers (våra egna framförallt) Stockholmsbevakning. DN Sthlm har mycket annat duktigt folk men att den blir fattigare utan Anders Sundström står utan tvivel. 

Artiklarna jag skrev + tankar om döden

Egentligen är jag ute ur årets #blogg100. Om man ska vara strikt alltså. För gårdagens inlägg publicerades inte förrän några minuter efter midnatt. Jag nickade till i soffan nämligen.

Men jag tänker låtsas som om ingenting har hänt och köra på. Det är för tidigt att ge upp.

###

Jag sprang idag. Och jag sprang i går också! Det var längesedan jag körde en dubbel på det sättet. Det gör mig gott. Jag vet att jag mår bra av det, ändå har det varit extremt svårt att få till på länge. Det blir alltid lättare när dagarna blir ljusare. Känslan av att ha träningsvärk i låren efter löpning fick mig att längta hårt efter sommaren. På torpet blir det alltid mycket spring. 

###

Till frukost i morse läste jag Malena Rydells artikel om Uje Brandelius och tyckte mycket om den. Det här uttalandet hade jag gärna hört honom utveckla: ”Politikern i mig drivs av en vilja att förklara samhället, livet och mig själv. Men den intellektuella delen av mig skyr svartvita förklaringar”.

En annan sak som fastnade var detta: "Vad finns kvar efter mig rent fysiskt när jag dör? När de har tömt pappas hyreslägenhet, vad finns det som då håller ihop dem? Då tänker jag ofta att det är en plats jag skulle vilja ge dem". Sådana tankar har jag också tänkt. Vad lämnar man efter sig. Tio lösenord till olika sociala medier och molntjänster. Varsågod mina barn här finns tio miljoner osorterade tankar och bilder.

###

Det har blivit söndag och jag har börjat förbereda mig för kommande jobbvecka genom att gå tillbaka och se vad jag egentligen gjorde den gångna.

Här är ett urval:

Lif-Ivan Karlsson går i konkurs med flit - vill bli av med personalen

Birros exfru om tavlan som gör succé på nätet: "Jag vill veta var den hamnar"

Feministiskt initiativ bjuder alla partier utom SD på kamptårta

Beskedet: Ny tunnelbana till Solna

Krögare kritiseras för rasistisk video - ber om ursäkt 

I måndags ägnade jag större delen av dagen åt kommunfullmäktige

Här är två artiklar därifrån...

Ny stadsdel ska byggas på Södermalm

Beslutat: 700 nya bostäder i Farsta

...och en Storify-lina därifrånDen har blivit läst 750 gånger såg jag just och det är ju glädjande med tanke på att den enbart innehåller korta stycken från ett möte i Stockholms stads kommunfullmäktige. Intresse för sådant finns! Det gör mig väldigt glad.


Hejdå vecka 6

Söndag kväll. Då vuxna blickar framåt igen, bläddrar igenom digitala kalendrar och kommer överens med partner om hämtning och lämning och eventuell egentid någon kväll. 

Jag blickar också bakåt. Hur var veckan som gick. Vad lämnade jag efter mig? Vad tar jag med mig?

Vi börjar med det lättaste. Det mätbara. På jobbet var jag med på möten, bollade idéer, skrev rubriker, delade länkar och tog emot tips. 

Jag skrev en hel del artiklar också. Sju av dem blev bättre än övriga:

Långläsning: Historien om MR-rådet eller Så missade Fi makten i Stockholm

Moderaterna varnar för Helldéns resa till Oslo

Ny pompös film ska peppa stockholmare på Citybanan

Stockholms nya t-banetåg får designpris - här är detaljerna

Förslag: Här kan Stockholm bygga på taken för fler hyresrätter

QUIZ: Vad kan du om Stockholms gamla och nya gatumat

Här byggs fyra nya idrottshallar 

På det privata planet tar jag med mig fint umgänge med barn och hustru nu i helgen och ett par lyckade träningspass tidigare i veckan. 

Jag har fixat kanalerna på tv:n också och det är värt att nämna eftersom det är typ omöjligt att komma ihåg sådant. 

Det är mitten av februari och fortfarande mörkt. Men kanske kanske var det en förnimmelse av vår som drog förbi idag när jag och dottern spelade basket vid Skrapan.