tag:ajx.posthaven.com,2013:/posts AJX 2017-07-24T09:17:46Z Andreas Jennische tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1176477 2017-07-24T09:17:46Z 2017-07-24T09:17:46Z Live broadcast: Fixa cykel av skrotdelar

I am broadcasting live at

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1176471 2017-07-24T08:11:39Z 2017-07-24T08:11:40Z Bättre än allt


Vid skogsdungen en bit bort flög en stor ormvråk upp framför mig när jag sprang förbi. Allén vid Gimmersta var helt tom. 
Jag har varit ute och sprungit 13 kilometer bland veteblonda fält och gröna kullar och klockan är inte ens nio. 
 Framför mig ligger en helt orörd dag utan större måsten än att fixa mat till barnen. Idag igen. Att vara långledig så här är bättre än allt. 
]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1176323 2017-07-23T17:17:35Z 2017-07-23T17:19:28Z Sakta fyller man kylskåp igen och tömmer väskor och startar om

Jag har inte skrivit på några dagar. Ett tecken på att ha varit på resande fot och sällan ensam. Det går inte att skriva och umgås samtidigt. Klottra ner intervjuer är en sak men att formulera egna tankar och vandra fram och tillbaka i minnet – nej. Solen sken över #torplife imorse och det var tryckande varmt. Lagom tills vi börjat prata om att gå ner till sjön kom regnet. Lika bra det, hade egentligen ingen större lust. Stack ut och sprang istället och jagade bort huvudvärken. Tog sommarns första runda via grustaget. Sprang rakt uppför. Det skrek i benen av mjölksyra. 

 ### 

Det är en mellandag. Dagen efter hemkomst brukar kännas så. Sakta fyller man kylskåp igen och tömmer väskor och startar om. Bläddrar igenom flöden på sociala medier och fastnar för en bild på en av mina allra bästa vänner. Det syns inte att det är han men jag känner igen både klockan och tattoos. Han är bara så cool min vän. Det var alldeles för längesedan vi sågs.  

### 

Lyssnar ofta på något när jag springer. Idag blev det en Sveriges Radio-dokumentär om Inese och Per Morbergs äktenskap. Jag älskar att lyssna på människor som berättar om sina förhållanden för den ger en ofta perspektiv på ens eget. "Vi har aldrig planerat något!", säger Per Morberg och jag känner total igenkänning. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/916971?programid=909

PS. Mer bilder på Snapchat a_jennische

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1175596 2017-07-20T21:17:56Z 2017-07-21T07:56:51Z Sydkoster levererade

Badviken var den bästa tänkbara, solen sken konstant och vår resplan satt som en smäck. Våra värdar Tompa och Susanne vet hur man fixar skoj. Enda smolket i glädjebutiken var upprepade bråk mellan barnen. Vissa dagar är det inte lätt att vara en god förälder. Man gör så gott man kan och det är långtifrån tillräckligt. Då gäller det att hålla huvudet kallt. Det gick med undantag för en riktig utskällning helt okej. Jämfört med en del andra semesterdramer som utspelar sig så här års är det godkänt.

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1175227 2017-07-19T21:25:05Z 2017-07-19T21:30:29Z Bad i havet och spring på klippor

Igår packade vi bilen och drog till Strömstad för att hälsa på svåger Tompa med familj. Idag har vi varit så långt västerut man kan komma med bil i Sverige – på Saltö – och badat vid havstulpanbeklädda klippor. Vi prickade sommarens hittills varmaste dag. Platsen var fantastiskt vacker och om inte Susanne känt till den hade vi aldrig fått för oss att åka dit. 
Imorgon drar vi på utflykt igen – till Kosteröarna. 
För att Katrineholm swimrun ska bli en så rolig utmaning som möjligt var jag uppe i morse och sprang 14 kilometer bland backiga stigar på knallen Hällekind. 
För övrigt är det här Swimrun-land. Petter (som har ställe på Sydkoster) anordnade Koster Swimrun här förra året.

Dagens story på Snapchat här nedan för bildsätta allt. 


]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1174304 2017-07-17T11:00:24Z 2017-07-18T08:14:48Z En fest att minnas









"Å vilken bra fest det blev", var det sista yngsta sonen sa innan han somnade lååångt efter midnatt mot söndag. 
Han har rätt. Det blev succé. Vädret, maten på Julita värdshus (självaste Tommy Myllimäki var på plats i köket) och efterföljande logfest på torpet. Vi hyrde en buss för att transportera gästerna mellan adresserna. En stor buss. Bara en sådan sak. 
Helene glänste hela kvällen och vuxna och barn och en hund ömsom hängde ute, spelade rundpingis, dansade och blandade drinkar i västra Sörmlands snyggaste barskåp.  
Det här var första gången som mina föräldrar och syskon träffade Helenes släkt och mixen föll väl ut. 
Det var många barn med och de hade kanske roligast av alla. Springa fram och tillbaka bland en massa glada människor, in och ut in och ut.  Och leka med jämnåriga (och en hund) samt plocka hur mycket läsk och snacks man vill, ja då blir det kul. Jag minns själv hur jag som barn tyckte det var roligt med stora vuxenfester på det sättet. Mona och Christer hade en midsommarfest i slutet av åttiotalet som jag har sådana ögonblicksbilder ifrån. 
När jag tidigt på söndagsmorgonen gick och plockade bland glas och skräp uppe på logen slog det mig att jag och Helene nu fixat just en sådan där fest i en lada som jag tidigare drömt om. 
Kanske orkar vi göra det igen någon gång. 

PS. För fler bilder se #helfest på Insta. 



]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1172937 2017-07-12T21:38:01Z 2017-07-12T21:38:02Z Luften känns krispigare och är extra kryddad med frihetskänslor
Öppna landskap. Uttrycket går ju knappt att använda sedan Uffe Lundell approprierade det för sisådär 60 år sedan men ibland är det bäst. Att ha öppna landskap omkring sig vidgar inte bara vyerna utan lirkar också upp någonting inom mig. Kanske inte genom att jag tänker så mycket klokare tankar här än någon annanstans, snarare att luften känns krispigare och är extra kryddad med frihetskänslor. 
Att springa bland raps och vetefält kan vara oändligt tröttsamt eftersom det händer så lite runtomkring en, samtidigt ger det en maximal injektion av de där öppna landskapens krafter. 
Kolla in himlarna!






]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1172578 2017-07-11T21:08:21Z 2017-07-12T08:43:55Z Han och jag gjorde alla de där stora sakerna tillsammans och sedan hände en massa grejer
En av mina allra bästa vänner har varit på besök på torpet och det var fantastiskt. I det här fallet är det en mycket stor händelse. Vissa möter lite motstånd i livet, andra möter allt möjligt om man säger. 
Det är en speciell känsla att inte ha träffats på flera år och direkt känna sig hemma när man väl ses igen. 
Han och jag gjorde alla de där stora sakerna tillsammans och sedan hände en massa grejer.
Att få ses igen.. Det gör mig SÅ GLAD!

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1171822 2017-07-09T06:03:29Z 2017-07-10T06:59:26Z Det kanske helt enkelt är rätt att börja använda termen "vi män"


Helene och jag hade en kväll för oss själva nyligen. Vi åt enkel vuxenmat, drack bubbel och pratade istört i flera timmar. Alla med barn vet att det är en stor grej. Efter att tag halkade vi in på jämställdhet, feminism och patriarkatet. 
Hur vi beter oss. Vad vi gör och säger och definierar oss själva. Viktigt och intressant. Ett ämne jag rekommenderar alla att prata mer om. 
Diskussionen böljade fram och tillbaka. Vi är överens om grundsatsen att vi lever i en patriarkal värld och att det är dåligt (för både pojkar, flickor, män och kvinnor) men jag började tänka om kring en grej. Jag har alltid värjt mig från att använda uttrycket "vi män" som ett sätt att referera till mig själv och det jag är. Enligt mig brukar termen "vi män" endast användas av män som tycker det är bra med traditionella könsroller, att män bör vara män och kvinnor kvinnor ni vet. Jag tycker också att det är svårt att använda ett sådant uttryck eftersom jag ser de styrande manliga maktstrukturerna som något dåligt. Att då referera till "oss män" blir som att sätta på sig den härskande gruppens dräkt och försvarar den! 
Men några saker min fru sa gjorde att jag kanske börjar agera annorlunda. Till exempel sa hon något i stil med att det är ett privilegium att kunna välja bort kollektivet, att kvinnor typ alltid blir gruppen kvinnor. 
Hon sa också något i stil med att om det ska bli ändring när det gäller mäns beteende (läs våld mot kvinnor, sexuella övergrepp, våldtäkter) så kanske det inte skadar om några av "oss män" höjer rösten och börjar prata om manligheten – genom att fronta just kollektivet män. Att ta oss själva som exempel istället för att intellektualisera om manligheten och dess normer på ett avpersonifierat och distanserar sätt. Vi män är kött och blod. Människor som gör egna val. Varför låta the douchebags definiera oss män när vi kan vara med och göra det bättre?
Det kanske helt enkelt är rätt att börja använda termen "vi män". 
Jag testar här och nu:
Vi män tycker att jämställdhet och lika lön för lika arbete är en självklarhet och att sexuell frihet och trygghet ska gälla alla. Att flickor och pojkar ska växa upp utan att tvingas in i begränsande könsmallar. Och att det är vi som måste visa genom ord och handling vad vi tycker. 

Ja, det känns inte så dumt. 
]]> Andreas Jennische tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1171086 2017-07-06T18:57:00Z 2017-07-06T19:04:30Z Jag har blivit med i ett swimrun-team!



Detta roliga hände idag, helt oväntat. Min gamla kompis Daniel hörde av sig och frågade om jag ville tävla i par med honom på Katrineholm Swimrun i början av augusti. Självklart ville jag det. Daniel är grym. Både som person och som atlet. Han är idrottsman på riktigt, utbildad hälsocoach och mångårig triatlet. Det är en ära att få teama upp med honom och jag känner mig genast mycket peppad på att träna järnet kommande veckor. Det går ju inte att vara i lag med Daniel och tappa orken.
Loppet består av 10 kilometer löpning varvat med sju olika simsträckor. Springa, simma, springa, simma och så vidare. 
När jag var nere med familjen vid sjön idag passade jag på att öva lite på min dåliga crawl-stil. Vi får se om jag klarar att crawla på tävling. Och kanske att jag borde skaffa mig en våtdräkt. Jag har ju gjort en swimrun förut, en inofficiell och våghalsig variant då jag och Calle simmade över Aspen efter att ha sprungit till andra sidan och den gången frös jag som en hund och kom upp ut vattnet lika skakig som en svårt Parkinson-sjuk person. Jag hade ingen våtdräkt då. 
Katrineholm Swimrun är ju en ordnad tillställning och sträckorna att simma betydligt kortare, men ändå. Det är inte kul att frysa. 
Vi får se om jag orkar hålla på med materialfix. 

Jag har nu ett mål med sommarens löpning. Det var längesedan jag kände sådan träningspepp! Om någon av er som läser det här har användbara tips – ös på i kommentarsfältet. Vad ska jag träna särskilt på? Måste jag ha badmössa? Vilket är det vanligaste rookie-misstaget?
]]> Andreas Jennische tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1170429 2017-07-04T22:08:29Z 2017-07-04T22:08:29Z Att snickra



Varje hammarslag på stämjärnet känns både i öronen och i händerna. Jag har hittat en trasig rubank och använder järnet till att slå försänkningar i den planka jag också hittat. Det ska bli en bänk. Man kan aldrig få för många bänkar. Att snickra, tälja, bygga grejer med händerna ger en ro i sinnet som få andra saker. Det är under sådana stunder jag brukar planera framåt eller lösa problem. Det är sådant här som bara finns i mitt liv på somrarna. Det är ovärderligt. 
]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1170269 2017-07-04T11:22:39Z 2017-07-04T11:22:39Z Story via Snapchat

Följ mig på Snapchat. Börjar få häng på det.

Användarnamn: a_jennische

https://www.snapchat.com/add/a_jennische

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1170130 2017-07-03T22:28:19Z 2017-07-03T22:28:20Z Det blev midnatt
Mathias och dotter tittade förbi. Och sedan Patrik och Maja med barn. Vi lagade lunch och jag diskade. Lyssnade på 2 Chainz ett par låtar och lyfte några hantlar upp och ner upp och ner. Det blåste och blev ruggigt men sedan kom solen. Jag gjorde lasagne och Helene kom hem. Det blev kväll. Det blev midnatt. Tankar kom och gick.
]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1169770 2017-07-02T21:46:39Z 2017-07-02T21:52:04Z Nytt projekt: Ska lära mig Snapchat

Adda mig på Snapchat! Användarnamn: a_jennische 

https://www.snapchat.com/add/a_jennische


]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1169275 2017-06-30T22:11:27Z 2017-06-30T22:56:45Z Föräldraseger


Fattar ni hur svårt det är att få med alla ungar på samma sak. Det är svårt. Extra svårt är när man jobbar med stora åldersskillnader. 
Och om man har semester och vistas ute på landet och rids av den där medelklassiga inställningen att skärmtid ska begränsas, ja då är det till att anstränga sig. För det är ansträngande. Men det kan löna sig. 
Idag har jag lyckats lite med det där. 
Först fick jag med mig alla fyra (storson med kompis och tvillingarna) ut i skogen för att kunna bygga ett nytt fotbollsmål. Det var efter frukost (vid lunchtid) och bra väder och därför lätt att säga nej till alla skärmar. Alla fyra hängde med på grejen DIREKT! (En vägrade lite först men bet ihop på grund av grupptrycket god bless). 
När vi är ute i skogen erbjuder sig de två stora helt självmant att lära de två mindre att spela ett av sina appspel. Det är väldigt ovanligt. Det brukar vara typ krig mellan lag tonåring och lag lågstadiet. Jag sket i att det handlade om digitala nöjen och uppmuntrade initiativet och sa "bra då kan ni göra det när jag cyklar till affären och handlar till middag". 
När jag senare kom tillbaka fick jag ut alla igen för att leka Burken (eller Dunken som andra säger). En sjukt analog lek. Alla var på! 
Fantastiskt! (Jag tjatade kanske lite men på ett smart sätt, det är hela skillnaden. Och det är det där smarta man inte orkar när man är trött och sliten).
Vi höll på så länge att ungarna helt tappade koll på klockan och jag med och middagen blev sen men alla var glada och hade knappt tänkt på att de sprungit runt en lång stund. (Att leka med barn kan ju vara det tråkigaste ever men det här var genuint roligt).
Sedan spelade alla fyra appspel tillsammans igen i flera timmar. Tillsammans! 
Mer vänner än vad barnen varit idag var längesedan. 
Föräldraseger!
Nu är jag helt slut. 
]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1168937 2017-06-29T20:39:32Z 2017-06-29T20:44:50Z Tältning med fyra barn yes I did it
Det var bara att bita ihop. Jag hade köpt ett extra tält och sagt att vi skulle gå till sjön och campa en natt så det vara bara att göra det. Utan bil blev det en grej av att bara få alla barn att bära varsin jobbig packning. Det är inte långt att gå men det är till att gå en bit. Och väl på plats går man ju ogärna tillbaka så det var bara att planera väl. 
Allt gick över förväntan. 
Sonen fick ett utbrott direkt på grund av någon orättvisa och val av tältplats men bortsett från det 🔝
Grillade köttbullar till middag (på rågkaka) med efterrätt bestående av chips och godis (som grillades över öppen eld) var ett succérecept.
Sent kvällsbad för alla och mobilspel till småtimmarna (för de stora) gjorde inte saken sämre. 
Själv sov jag som en kratta. Jag brukar sova bra i tält men inatt vaknade jag flera gånger och hade svårt att somna om. Första gången var den värsta. Jag vakande av fågelsång och det var ljust genom tältduken och jag hoppades intensivt att klockan skulle vara åtminstone 5.30 så att det inte skulle vara helt orimligt att förbli vaken. När jag väl tog upp mobilen: 02:40!
Idag är trött. Men det var det värt. Ungarna fick ett bra minne. 


]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1168251 2017-06-27T21:14:48Z 2017-06-27T21:14:48Z Tom Arayas skinnbrallor och sju andra viktiga punkter om Slayer på Gröna Lund

Gjorde en dygnslång paus från #torplife och åkte hem för att se Slayer på Gröna Lund. 

Eftersom Slaktarn inte kunde hänga på var min plan att lyckas sammanstråla med någon annan av alla bekanta som skulle dit. Det gick alldeles utmärkt. Håkan och jag hade en mycket trevlig kväll. Han tog dessutom en massa fina bilder varav du kan se några här på Drefvet, som för övrigt skrivit om spelningen. Som bonus hittade jag även Geniet och tillsammans förlängde vi kvällen i ett par måndagstomma barer. Jag redde ut ett par gamla skrönor om honom, och fick bland annat reda på att den som rör ett badkar inte bara var sann utan dessutom ännu roligare än versionen jag hört. Vi hade en lika otippad som bra kväll med mycket namedropping av gammalt löst folk från Katrineholm. "Det fanns rätt många speciella människor", som Geniet sammanfattade saken. Indeed. 

Slayer pratade vi inte så mycket om. Men jag ska skriva några rader om det nu. Vi kör det i åtta punkter. 
Ett: TOM ARAYAS SKINNBRALLOR! Fem plus i fulhet. Fem plus i coolhet – på Tom Araya. Lösa och slappa, tänk pyjamas. Ska prisas på alla sätt. 
Två: Kerry King. Tribaltatuering, kedjor i brallorna, V-gitarr, bockskägg och rakad skalle. Sex plus. Allt är bra med den stilen – på honom. Jag älskar folk som sportar stora tribaltatueringarna som går från armarna upp på huvudet. Tribal måste få en revival snart. Just Kings tatuering får mig att tänka på en gammal vän som heter David R så hela grejen gör mig glad. 
TreGary Holt som tagit över andragitarren efter döda Jeff Hanneman ser precis ut som Pontus i Dia Psalma! Jag skulle tro att Pontus skulle göra Slayer-jobbet minst lika bra som Gary. Bättre förmodligen. 
FyraTrummisen som inte är Dave Lombardo kunde också spela trummor. Han heter visst Paul Bostaph har jag googlat fram. Jag frågade min granne Hårdrocks-Erik som är själv är trummis om det här. Hans omdöme: Bostaph är slö. Men får för mycket skit för det. Han är bra på sitt sätt, säger Hårdrocks-Erik. Det låter rimligt alltihop. 
FemMusiken. Slayer är Slayer. Helt perfekt alltså. Och på Grönan blev det "en hitparad" som Geniet uttryckte det. Men otyget att spela en och en halv timme måste bort. Ultimata längden på en konsert med stort band är 47 minuter, en timme max. 
Sex: Publiken var ej jämställd om en säger. Men stämningen var glad och snäll. Kände igen några ansikten här och där men inte så många som jag trott. Säfström och Kling stod på Tyrolhyllan och göttade sig. 
Sju#Merchandisefail. En av de största anledningarna att gå och se Slayer är ju att få köpa en tisha. Men vad händer? Merchandisen var nerplockad när spelningen var slut! Det är ju då man vill handla. 
Åtta: Mellansnacket var minimalt. Men tre grejer fick Araya ur sig. Det är inte ordagrant men typ så här lät det:
1. Om att spela på Gröna Lund. "It's family time. Or should I be metal? It's FUCKING family time!"
2. "I feel the love man. I see a lot of love tapping (varpå Araya gjorde armbågsrörelser). We have a song about that. It's a love song about loving someone TO DEEEAAAAAATH!"
3. I slutade tackade Araya publiken och sa att det var great att avsluta turnén på "the happiest place in Sweden". 

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1167473 2017-06-25T22:08:12Z 2017-06-25T22:08:13Z Det jag gillar med att grilla (är allt det andra)

Var du ett sådant barn som alltid frågade vad det blir för mat och som kunde känna genuin glädje över att får höra att det skulle bli något gott? Kanske frågade du redan tidigt på dagen vad det skulle bli till middag. Om svaret var önskat blev dagen plötsligt väldigt mycket bättre på grund av att den fått något att se framemot mot. 
Jag var ett sådant barn. Men det är inget jag tänkt något vidare värst på på mycket länge. Men idag poppade det där upp i huvudet på mig. Det var något min son sa. Jag har kommit på att han är likadan. Goda matnyheter är bästa nyheter. Men frågar man honom händer det alldeles för sällan. Det är ganska mycket som inte smakar. Och det ska erkännas, det är inte alla dagar direkt jag (min fru är bättre) lägger manken till och försöka göra något utöver det vanliga. Extra god mat är roligare att bli serverad och äta än att laga. Åtminstone om det ska göras ofta. 
Men jag fattar verkligen grejen med att fråga vad det blir för middag och vänta med spänning på svaret. Eftersom det kan avgöra hur resten av dagen ska bli. För olika rätter innebär ju faktiskt helt olika saker. Om det ska grillas blir det ju ofta lite festligt till exempel. Och sådant där känner ju barn av. Jag minns det själv. När mamma och pappa hade gäster och det skulle lagas något ovanligt. Då blev det något extra. Alla vuxna var glada och det blev kul och gott och samtal om saker vuxna annars inte pratade om. Om det är så man ska tolka barnens förväntningar inför middagen är de ju helt rimliga. 
]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1166762 2017-06-23T08:04:52Z 2017-06-23T08:04:52Z En hyllning till Anders Sundström på DN

Jag börjar med att säga att jag inte har jobbat länge på DN Sthlm. Två perioder har jag varit där som vikarierande reporter. Det är längesedan och mina erfarenheter säger förmodligen ingenting om hur det är där nu. Under den första perioden var Anders Frelin min chef (numera frilansande arkitekt och journalist), under den andra var Maria Hedlund chef (numera projektledare för SVT Forum). Under båda perioderna var jag kollega med Anders Sundström. Och härmed är vi inne på dagens ämne. Jag såg en tweet av Mats J Larsson på DN om att Sundström avtackades och det fick mig att börja tänka på vad han betytt för mig. Det är en hel del faktiskt, trots att vi inte jobbat särskilt mycket ihop. Vissa gör större intryck än andra. 
För det första: Han har varit Stockholmsreportern med stort S. 
Som ung drömde jag aldrig om att bli journalist och hade därför heller inga hjältar i skrået. Men sedan jag kommit in i yrket och med tiden etablerat mig som en journalist med bevakningsområde Stockholm så har det varit oundvikligt att inte förhålla sig till Anders Sundström. Med tiden har respekten för honom bara ökat. Han är den typen av journalist som sällan får den uppmärksamhet den förtjänar. Reportrar som kanske inte vinner fina priser, som inte är de största stilisterna men som levererar varje dag. År ut och år in. Som kan hitta nyheter i torra kommunala papper, som vet vilka lokalpolitiker som tycker vad och som på kort tid kan yxa ihop en habil nyhetsartikel om vilket knapphändigt tjänsteutlåtande som helst. Det är ett jävla harvande. Och i min värld har Anders Sundström harvat på som få.
På senare år har jag haft äran att stöta ihop med honom på presskonferenser, framförallt sådana på tema trafik, stadsbyggnad eller politik. Klassiska Stockholmsämnen alltså. Han har alltid varit lika bullrig och kärv som gladlynt. Han hörs om en säger. Mitt första intryck av honom var just det. Att han lät så förbannat. När han gjorde telefonintervjuer så dundrade det runtomkring honom. Det var väldigt lärorikt att höra honom göra telefonintervjuer på det där sättet. Höra honom ställa frågor, skratta högt och kasta in någon provocerande grej här och där. 
Det där har bidragit till att jag idag vet att:
1. Det spelar ingen roll om dina kolleger hör när du gör telefonintervjuer. Eller rättare sagt, det är bra om ni hör varandra för man kan lära sig av varandra. 
2. Om du är trevlig och tydlig kan du ställa vilka frågor som helst till vem som helst. 

En av de senaste gångerna jag träffade Anders var på invigningen av AMF:s nya citykvarter Urban Escape. Det var en långsam tillställning och vi hann prata en hel del. Vi pratade till exempel om olika mediers (våra egna framförallt) Stockholmsbevakning. DN Sthlm har mycket annat duktigt folk men att den blir fattigare utan Anders Sundström står utan tvivel. 

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1166055 2017-06-21T06:54:33Z 2017-06-21T06:54:33Z Jag brukade springa längs kanten på gräsmattan för att kunna vara så nära som möjligt

Jag vaknar till ljudet av en traktor. Den kör långsamt förbi på den igenväxta grusvägen utanför. Klockan är åtta men i kroppen känns det som att den är sex. Klippaggregat rister och skär när det dras över vägrenen. Traktorn är blå. När jag var barn lärde min kompis Daniel mig att  alla blåa traktorer är Volvo BM, att röda är Ford och gröna är John Deere. Hans pappa var jordbrukare och borde ju veta. Idag är det svårare eftersom det finns så många märken på marknaden. De första somrarna här på torpet köpte jag alltid magasinet Traktor Power för att återupptäcka barndomens fascination för traktorer. Det har lärt mig en hel rad tillverkare. 
Här är några:
International – brittisk traktor. Röda. Mattias en bit bort här på vägen har två. 
Steiger – amerikansk jättetraktor. Ofta ljusgröna. Tror jag sett en på väg in till Katrineholm en gång. 
Valtra – finsk traktor. En av de vanligaste numera. Blåa eller gröna eller röda. Den som väckte mig idag var en blå Valtra. 
Ferguson eller Massey-Ferguson – amerikansk. En av de första. Om du ser en sådan där gammal smal traktor utan tak är det oftast en Ferguson. 
Claas – tyskt märke. Ofta pastellfärgade. Gör också skördetröskor. Storbonden som brukade åkrarna utanför mitt barndomshem körde en Claas-tröska. 
Fendt – också tyskt. Ovanlig här. 
Ursus – polsk traktor. Den har jag bara läst om. 
Case – amerikansk. Syns ganska ofta. Uttalas kääs på sörmländska. 

Det var fest när traktorer och skördetröskor kom till åkrarna när jag var barn. Jag älskade traktorer. Det lär ha varit ett av de första orden jag lärde mig. Jag älskade formen, de stora hjulen bak och de små fram. Höjden, ljudet, kraften. Allra bäst var det när maskinerna nådde ända fram till tomtgränsen. Då brukade jag springa längs kanten på gräsmattan för att kunna vara så nära som möjligt. 
Med åren har kärleken falnat. 
Det närmsta jag kommit att köra en traktor var på Daniels pappas gård en gång när vi barn fick hjälpa till att ta hand om höet. Jag fick sitta framför pappa Janne och hålla i ratten och trycka på gaspedalen. Han berättade att en traktor har åtta växlar och jag tyckte det verkade väldigt svårt allting. Men det var en rolig dag. Vi åkte på en kärra bakom traktorn och staplade höbalar. 
]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1165179 2017-06-18T22:35:32Z 2017-06-18T22:35:32Z Någon smart KTH-person borde hitta på en liten grunka man lägger på grillen


Anspänningen är över. Förväntningarna var höga och med tanke på det lyckades vi fint. Tvillingarnas födelsedag blev bra. 
Vi avslutade med grillmiddag och hej vad det gick. Det är tur jag har min fru som kan grilla så det blir bra mat. Det är inte min starka sida. Jag är väldigt duktig på att elda men att hantera allt när det väl ska lagas är värre. Det är väl för att jag inte är intresserad av kött. Men jag gillar ändå att grejen. När det ryker och luktar skogsbrand. När det bjussas på öl eller vin och när det bärs (!) ut möbler så alla får plats. Någon säger "glöden är alltid bäst när man grillat klart" och så är det ju. Tänk vad mycket energi som bara går upp i rök. Någon smart KTH-person borde hitta på en liten grunka som man lägger på eftervarma grillar för att ladda mobiler och elbilar. 
]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1164878 2017-06-17T21:26:29Z 2017-06-17T21:26:30Z Kanske läge att ta det där kortet att skicka till fotoväggen på SÖS



Solen tryckte på redan vid frukost. Sedan höll den i sig. Det har varit en sådan där sommardag av bästa sort. Sen frukost, lite fix och lek vid huset, bad, cykeltur till affären för godisinköp och grillmiddag med rosé. 
Imorgon fyller tvillingarna åtta år och det betyder ju att det är åtta år sedan vi låg där på neonatalavdelningen på SÖS och allt var väldigt osäkert. Det är så lätt att glömma hur det var. Men de där veckorna på Södersjukhuset var lika omtumlande och skrämmande som de var fyllda med kärlek och hopp. Allt gick bra. Jag kommer ihåg hur jag och Helene stod vid den stora fotovägg som fanns på neo. Vi tittade på före- och efterbilder och förundrades hur barn som kommit ut som mycket för tidigt födda kattungevarianter av människobarn hade kunnat växa till sig och se ut som helt vanliga lågstadiebarn. Det ingav hopp att titta på den där fotoväggen. Om våra barn växte till sig på samma sätt skulle vi också skicka kort. Nu har våra barn gjort det. De ser också ut som vanliga lågstadiebarn. Vilken lycka att det är så. Och imorgon blir de åtta. 
Kanske läge att ta det där kortet att skicka till fotoväggen på SÖS.  
]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1164347 2017-06-15T20:57:28Z 2017-06-15T21:02:56Z Var och varannan meter ligger de döda, överkörda, platta och torra.

Fälttordyvel heter skalbaggen. Svartblå. Äter spillning och kadaver. Vår största tordyvel. Vi läser i boken Insekter jag och barnen. Det kryllar av sådana skalbaggar på den delen av grusvägen som går under det inofficiella namnet Vintergatan eftersom där alltid är kallt. Den ligger mellan två täta skogar och när dikena är torra på andra ställen är här fullt av vatten. Tordyvlarna älskar stället. Samtidigt är det rena dödsfällan eftersom de envisas med att gå på själva vägen. Fram och tillbaka. Var och varannan meter ligger de döda, överkörda, platta och torra. Undrar hur många hundra år av förgörande bildäck arten skulle behöva innan den lär sig att ge fan i vägbanan och istället krypa under. De är duktiga på att gräva gångar på andra ställen. Barnens testar deras förmåga genom att lägga en pajsare i en låda med trädgårdsgödsel och den grävde ner sig direkt. Den får namnet Bebbe och släpps ut i det fria efter ett dygns fängelsevistelse. "Bra", säger jag när ungarna släpper ner den på gräsmattan. "Där trivs den bättre". Att sonen lite tidigare råkat tappa en av Bebbes kompisar en myrstack snackar vi inte så mycket om.

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1163999 2017-06-14T21:28:26Z 2017-06-14T21:34:18Z Jag hade köpt en kamera i butiken där allt kostade 99 cent

Vid stranden, den lilla insjön, börjar jag tänka på Santa Monica Beach. Det finns inga likheter utöver sand och vatten. Jag vet inte varför det blir så men det har hänt förr. Att jag när jag ligger på den gräsbevuxna sandstranden vid den lilla sjön i Sörmland förpassas till någon av de där få dagarna i början av seklet när jag och Stoffe satt på den betydligt längre, bredare och sandigare Santa Monica Beach. Han rökte gula Camel antar jag. Om Tom var med rökte han vit Marlboro. Jag rökte inte alls. Badade gjorde ingen av oss. Vi mest satt och småpratade minns jag det som. Vi bar på en känsla av att den resa vi påbörjat inte skulle sluta som vi först tänkt. Fast just det pratade vi inte så mycket om. Men vi såg till att hjälpa ödet på vägen genom att sitta där på stranden istället för att söka jobb och repa. 

Stranden var mäktig. 

Solen sken. 

 Bussresan dit var lång. Inga andra åkte frivilligt buss. Surfare minns jag inga, däremot stora sällskap med latinamerikaner där alla män bar fladdriga shorts med vita fotbollsstrumpor till. Sådana där tjocka och långa som går upp till knät. Måste vart en grej just då. 

 Jag hittade en bild från ett av de tillfällen vi hängde där på stranden. Jag hade köpt en röd plastkamera på butiken där allt kostade 99 cent. Eller så var det filmrullen. Kameran var skräp i vilket fall som helst. Jag kom hem med 36 fotografier varav de flesta bara visade mörkt grynigt skimmer. Men en bild från stranden finns. Det måste ha varit Tom som tog den. För Ricardo var aldrig med. Och jag och Stoffe halvligger bredvid varandra. Det är en bra bild i all sin enkelhet. Instagram-filtrad långt innan appen fanns på grund av den dåliga kameran och det speciella ljuset. Jag har halvlångt hår och kisar. Stoffe är rakad och har skägg och keps. Han tittar mot fjärran. Tom som måste hållit i kameran är garanterar klädd i mörka chinos och vit t-shirt med upprullad ärm. Keps bakochfram. 

 Det var längesedan tänker jag och rycks tillbaka till nu när något av barnen frågar något. Vi äter kex barnen och jag. Två av oss badar. Det finns inga andra på den lilla stranden i Sörmland idag. Sedan tar vi cyklarna och rullar hemåt.

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1163678 2017-06-13T21:32:50Z 2017-06-14T08:18:11Z En kosmopolitisk flanörskildring om vald ensamhet

Jag hade tänkt låta bli att skriva om mitt vanliga men ovanligt mycket lediga sommarliv. Men sedan tänkte jag om. Jag gör det ju för att det är lustfyllt. Det är ett sätt att stanna upp en stund, snurra tillbaka kassetten och sedan spela upp samma stycke igen men utan de värdelös bitarna. 
Häromdagen hade jag ett samtal med mina kolleger om att vara ständigt uppkopplad, sammankopplad med en mobil. Jag är sådan. Det stressar mig när jag jobbar, men är också en förutsättning för mitt jobb. Och all stress är långtifrån dålig. När jag är ledig behöver jag inte mobilen eller internet på det sättet men behåller det på. För att jag gillar det. Och jag vill bära runt på mobilen för tänk om det sker något som jag måste ta bild på. Mina kolleger rådde mig att stänga av i sommar, logga ut, tömma hjärnan på digital input. Kanske jag gör det ett tag. Vi får se. Men det är ju inte så att jag sitter med näsan i twitterflödet när jag är ledig med ungarna och glömmer bort allt annat. Men vi får se. Kanske skulle det bara bra för mig. 

Det har varit framochtillbakaväder i två dygn. Sol, regn, sol, regn cirka 15 grader. Det är okej. Vi har cyklat, grävt en ny grop åt segelstolpen, blandat finbetong, lånat böcker på biblioteket inne i stan och pratat pratat pratat. Vi har till och med hunnit bli bjudna på middag hos vänner i byn. Man hinner mycket som ledig. 

På kvällarna och morgnarna läser jag böcker. Jag har precis avslutat Per Hagmans "Allas älskare, ingens älskling" och är nu inne på Jonas Bonniers "Helikopterrånet". Den förra är en kosmopolitisk flanörskildring av vald ensamhet med hög halt av antistatlig politik, mänsklig värme och bargubbsfetischism. 
Den sista en spänningsroman baserat på det verkliga och mycket uppseendeväckande helikopterrånet mot värdedepån i Västberga för snart åtta år sedan. Jag har aldrig läst något av Jonas Bonnier förut. Han vet vad han gör. 

#torplife – here we go again 
]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1162548 2017-06-10T21:04:30Z 2017-06-10T21:04:30Z 0306

Vi hälsade snabbt. Springandes samma runda samma tid. 

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1160663 2017-06-04T21:52:20Z 2017-06-04T21:52:20Z Recapture

Sitter på plats 15 i vagn 7 på 21.08 och lyssnar. Med lurar. Kleerup sa i intervjun i SvD att man skulle göra det. Den är bra utan också.

]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1158288 2017-05-28T20:02:50Z 2017-05-28T20:02:50Z Stekt #torplife

Värmen i morse när jag vaknade. Den slog emot mig på ett sådant där utländskt sätt. Jag hade tänkt springa en sväng men tänkte om. Istället tog jag med mig födelsedagsyxan och slog till ett gäng fina störar av spillvirke som lämnats ute i skogen efter avverkning. Blev klar med "staketet" runt landet som jag började med förra helgen. Åtminstone de grova delarna. Nu saknas bara lite småsly som ska tråcklas in så väggarna blir intakta. Det återstår alltid något. Helgen gick för fort. 




]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1158022 2017-05-27T21:52:35Z 2017-05-28T20:06:04Z En vän från förr

Nere vid stranden idag träffade jag Maria. Stoffes syrra som hon var förr. Det var säkert femton år sedan sist eller så. Ett mycket trevligt återseende. Vi pratade en stund. Stod några minuter i sanden och gick igenom tiden efter gymnasiet. Tänk vad fort det går ändå, att berätta det viktigaste.  


]]>
Andreas Jennische
tag:ajx.posthaven.com,2013:Post/1157774 2017-05-26T22:51:35Z 2017-05-27T12:38:22Z Min 39-årsdag i sex bilder

Det var bara jag som skulle upp tidigt och jobba. Satt för första gången i mitt liv på balkongen för att äta frukost. 
På jobbet var det ovanligt uppsluppet och klämdagsvibb. Zacke körde på. 

Jag lämnade redaktionen 15.30. Klockan 17.25 var jag här. 

Vi drog till stranden på en gång. A var mest glad för all god mat vi skulle äta sedan.

Vi hade ju bommat att köpa grillkol men vi fyllde på med vedstickor. Hej vad det brann.


Denna födelsedagspresent = ❤️❤️❤️







]]>
Andreas Jennische